Kontrasternas tidszon
Hej och hå, alla förfrysna själar! Attans så fort jag var tillbaka den här gången. Detta beror med största säkerhet på att jag har ganska mycket tid över. Då finns det inte mycket annat att göra än att spy ord och dumheter över dig, min enda läsare (vem du nu är).
Som jag sa igår så bad vi böner om att få ännu en fantastisk dag i skidbacken. Antingen är vi inte goda nog eller så har vi inte bett till rätt gud. Vädret blev i alla fall helt fantastiskt dåligt! Det var nästan i klass med förra veckans bandyfinals-väder, vilket inte är bra på en fläck. Det snöade som attan och det var dimma, tjock som den fetaste fläsk-kärring. Man såg knappt 50meter och glasögonen immade igen på nolltid. En riktig skitdag, med andra ord. Vi befinner oss för tillfället i kontrasternas tidszon (nä, inte koltrastarnas tidszon! Skärp er!). Igår var det riktigt soligt och varmt och idag var det den raka motsatsen. Precis som förra helgen när det först var sol och värme, sen snöstorm och helvetes-väder och därefter sol och värme igen. Jäkla psyk-väder! Det är tur att jag befinner mig på en nöjes-resa för tillfället, för annars skulle jag antagligen slå på något obarmhärtigt hårt. Nu är jag lycklig och salongsberusad, vilket är en trevlig omväxling.
Det var allt jag orkade skriva idag. Med tanke på att jag var framme igår också, så borde jag nog bli förlåten om detta skulle vara för kort och ointressant, vilket jag är säker på att det är.
Ciao!
Som jag sa igår så bad vi böner om att få ännu en fantastisk dag i skidbacken. Antingen är vi inte goda nog eller så har vi inte bett till rätt gud. Vädret blev i alla fall helt fantastiskt dåligt! Det var nästan i klass med förra veckans bandyfinals-väder, vilket inte är bra på en fläck. Det snöade som attan och det var dimma, tjock som den fetaste fläsk-kärring. Man såg knappt 50meter och glasögonen immade igen på nolltid. En riktig skitdag, med andra ord. Vi befinner oss för tillfället i kontrasternas tidszon (nä, inte koltrastarnas tidszon! Skärp er!). Igår var det riktigt soligt och varmt och idag var det den raka motsatsen. Precis som förra helgen när det först var sol och värme, sen snöstorm och helvetes-väder och därefter sol och värme igen. Jäkla psyk-väder! Det är tur att jag befinner mig på en nöjes-resa för tillfället, för annars skulle jag antagligen slå på något obarmhärtigt hårt. Nu är jag lycklig och salongsberusad, vilket är en trevlig omväxling.
Det var allt jag orkade skriva idag. Med tanke på att jag var framme igår också, så borde jag nog bli förlåten om detta skulle vara för kort och ointressant, vilket jag är säker på att det är.
Ciao!
Bandy och fjällen, som fan!
Vilken tid det har varit. Bandyfinal och....ja, inget mer. Men vilken tid det har varit. Eller, som sagt, inget mer.
Hur som helst, oavsett om det har varit tider eller inte, så har det ändå varit bandyfinal. En dag som skulle bli en triumf, en seger och en jäkla match. Det hade det kunnat bli också, om det inte varit för Kung "fucking" Bore. Vinter-kungen var tillbaka och förpestade (bokstavligt talat) vår omgivning. Final-dagen började bra, med en tidig morgon till stationen, där bussarna mot Uppsala väntade. Dagen fortsatte på ett mycket trevligt sätt, med öl på O'Learys och ett mycket stämningsfullt tåg mot Studenternas. Men där tog det hela slut. Snön föll som månstenar ner över våra stackars huvuden, våra skor var blöta som knölvalar, våra kroppar var kalla som pingvinsnoppar och våra våra ögon kunde varken se orange eller grönt. Med andra ord så var det ett helvete på jorden. Matchen delades upp i tre delar, pga att det låg en meter snö på planen, efter varje period (eller halvlek, som det borde ha varit). Detta gjorde bandy-helvetet än mer skitjobbigt. Nu förlorade dessutom Bollnäs matchen, vilket inte gjorde lidandet mer värt mödan. Jag är dock stolt över vårt Bollnäs GIF och hyllar dem för den säsong de har gjort. Grattis pojkar och gubbar!
Just nu befinner jag mig i Funäsdalen och jag har det så fantastiskt bra. Idag har vi åkt skidor hela långa dagen. Vi hade fantastiskt soligt väder och perfekt före i backen. Det är på allvar den absolut bästa skid-dagen jag någonsin har varit med om och då har jag åkt rätt mycket skidor. Nu dricks öl och Jäger och böner bes om att det ska bli lika fantastiskt i morgon. Det är så klart rätt osannolikt, men man måste ju få drömma.
Dank jo får todäj!
Hur som helst, oavsett om det har varit tider eller inte, så har det ändå varit bandyfinal. En dag som skulle bli en triumf, en seger och en jäkla match. Det hade det kunnat bli också, om det inte varit för Kung "fucking" Bore. Vinter-kungen var tillbaka och förpestade (bokstavligt talat) vår omgivning. Final-dagen började bra, med en tidig morgon till stationen, där bussarna mot Uppsala väntade. Dagen fortsatte på ett mycket trevligt sätt, med öl på O'Learys och ett mycket stämningsfullt tåg mot Studenternas. Men där tog det hela slut. Snön föll som månstenar ner över våra stackars huvuden, våra skor var blöta som knölvalar, våra kroppar var kalla som pingvinsnoppar och våra våra ögon kunde varken se orange eller grönt. Med andra ord så var det ett helvete på jorden. Matchen delades upp i tre delar, pga att det låg en meter snö på planen, efter varje period (eller halvlek, som det borde ha varit). Detta gjorde bandy-helvetet än mer skitjobbigt. Nu förlorade dessutom Bollnäs matchen, vilket inte gjorde lidandet mer värt mödan. Jag är dock stolt över vårt Bollnäs GIF och hyllar dem för den säsong de har gjort. Grattis pojkar och gubbar!
Just nu befinner jag mig i Funäsdalen och jag har det så fantastiskt bra. Idag har vi åkt skidor hela långa dagen. Vi hade fantastiskt soligt väder och perfekt före i backen. Det är på allvar den absolut bästa skid-dagen jag någonsin har varit med om och då har jag åkt rätt mycket skidor. Nu dricks öl och Jäger och böner bes om att det ska bli lika fantastiskt i morgon. Det är så klart rätt osannolikt, men man måste ju få drömma.
Dank jo får todäj!
Århundradets vecka!
Hej allesammans! Vi lever just nu i världens bästa vecka! Två fantastiska saker har hänt denna vecka, som inte på något vis kan uppfattas som triviala. Bollnäs GIF är färdiga för SM-final. Århundradets händelse i vår lilla stad och alla är lyckliga som troll, även jag. Den andra fantastiska händelsen är att jag har införskaffat mig en ny dator. Även det århundradets händelse, som har gjort mig glad som ett troll.
Men låt oss börja med bandyn. Denna sport som jag under de senaste åren tappat intresse för pga att det har gått så fantastiskt dåligt för oss. Hoppet tändes en aning inför denna säsong, med ny tränare och nya lovande spelare. Det kändes som att det kanske kunde ordna upp sig inom de kommande åren, men man hade aldrig vågat tro att det redan i år skulle bli succé. Nu vet jag att jag låter som en nedrans "medgångssupporter" och det är jag nog också, egentligen. Men även om så är fallet, så tycker jag att jag borde bli förlåten. Jag menar, oavsett hur mycket eller lite man än har brytt sig om bandyn de senaste åren, så är det omöjligt att inte ryckas med i dessa finaltider. Jag följde kvarts-finalerna och semi-finalerna och jag satt som på nålar hela tiden. Alla mina nerver är utbrända skuggor av vad de brukade vara. Varenda satans match var mer spännande än den förra. Inte minst de två sista matcherna mot SAIK. Den sista matchen såg jag från jobbet, för jag hade ett natt-pass den natten. Det var ren tortyr, från början till slut, även om slutet blev mycket behagligt. Jag hoppade och skrek hela matchen och väckte antagligen halva Neuropsyk, där jag jobbar. Jag har aldrig varit så glad, arg, hoppfull, pessimistisk och förvånad under ett och samma tillfälle. Nu blev det bra till slut och jag bokade min final-biljett direkt efter matchen. Så nu på söndag ska jag förhoppningsvis se Bollnäs GIF spöa Hammarby och bli svenska mästare, för första gången sedan 1956. Lycka till Bollnäs!
Den andra händelsen under denna fantastiska vecka, var ju som sagt att jag har skaffat en ny dator. Det var verkligen på tiden. Min gamla stackare till computer var full med virus, tunga filer och blodpudding. Den har sagt ifrån det senaste året och jag har varit arg, mer eller mindre hela tiden. Därför fick jag ett infall för ett par dagar sedan och beställde lite spontant en ny. Denna vackra varelse dök upp i går och jag har suttit här i princip hela tiden sedan dess. Det tar lite tid att vänja sig vid att inte behöva planera in en hel timme bara för att betala en räkning. Jag tror dock att jag vänjer mig till slut.
Nu ska jag ge mig, men vi ses säkert snart igen.
Men låt oss börja med bandyn. Denna sport som jag under de senaste åren tappat intresse för pga att det har gått så fantastiskt dåligt för oss. Hoppet tändes en aning inför denna säsong, med ny tränare och nya lovande spelare. Det kändes som att det kanske kunde ordna upp sig inom de kommande åren, men man hade aldrig vågat tro att det redan i år skulle bli succé. Nu vet jag att jag låter som en nedrans "medgångssupporter" och det är jag nog också, egentligen. Men även om så är fallet, så tycker jag att jag borde bli förlåten. Jag menar, oavsett hur mycket eller lite man än har brytt sig om bandyn de senaste åren, så är det omöjligt att inte ryckas med i dessa finaltider. Jag följde kvarts-finalerna och semi-finalerna och jag satt som på nålar hela tiden. Alla mina nerver är utbrända skuggor av vad de brukade vara. Varenda satans match var mer spännande än den förra. Inte minst de två sista matcherna mot SAIK. Den sista matchen såg jag från jobbet, för jag hade ett natt-pass den natten. Det var ren tortyr, från början till slut, även om slutet blev mycket behagligt. Jag hoppade och skrek hela matchen och väckte antagligen halva Neuropsyk, där jag jobbar. Jag har aldrig varit så glad, arg, hoppfull, pessimistisk och förvånad under ett och samma tillfälle. Nu blev det bra till slut och jag bokade min final-biljett direkt efter matchen. Så nu på söndag ska jag förhoppningsvis se Bollnäs GIF spöa Hammarby och bli svenska mästare, för första gången sedan 1956. Lycka till Bollnäs!
Den andra händelsen under denna fantastiska vecka, var ju som sagt att jag har skaffat en ny dator. Det var verkligen på tiden. Min gamla stackare till computer var full med virus, tunga filer och blodpudding. Den har sagt ifrån det senaste året och jag har varit arg, mer eller mindre hela tiden. Därför fick jag ett infall för ett par dagar sedan och beställde lite spontant en ny. Denna vackra varelse dök upp i går och jag har suttit här i princip hela tiden sedan dess. Det tar lite tid att vänja sig vid att inte behöva planera in en hel timme bara för att betala en räkning. Jag tror dock att jag vänjer mig till slut.
Nu ska jag ge mig, men vi ses säkert snart igen.
Hoppets låga är officiellt TÄND!
God afton! Nu sitter jag här igen för att klämma ur mig lite sattyg. Det blir inte så ofta numera, men jag trivs rätt bra med det. Ingen nedrans press eller några förväntningar. Jag skriver några rader när jag känner att jag har något att säga. Det har jag i och för sig inte idag, men jag kände att det kliade lite i fingrarna.
Vad ska dumkotten tjata om idag då, tänker ni. Det blir antagligen som vanligt. En massa klagande om vintern och fattigdomens hårda knytnävar. Det är mycket möjligt att det blir så, om några rader. Men jag tänkte börja med att jag idag fick tillbaka hoppet om klimatet. Visst, det var kallt som min moders blick när jag blev gripen av polisen, det blåste som om Gud fått slut på snus och det var fortfarande en massa vitt äckel på marken. Men trots detta så fick jag årets första vårkänsla idag. Det var på jobbet det underbara och ovanliga fenomenet skedde. Jag var lättklädd och utomhus, släpandes på en rullstol. Det var då jag kände värmen mot min kind. Jag frågade mig själv varifrån detta myspys kunde komma. Det var ju uppenbarligen ingen som smekte min kind. Nej, det var solen. Hör och häpna och tappa hatten, om ni vill. Det var solen! Detta stora och galet gula som bländar. Detta s.k. sattyg som lyst med sin obarmhärtiga frånvaro det senaste halvåret, gav ifrån sig en gnutta värme. Min lycka fann inga gränser. Jag började gråta som en vansinnig gammal gumma och började genast att leta efter vitsippor och blåkullor. Nej, det gjorde jag inte, men jag var nära. Hade det inte varit för att jag frös om precis allt, förutom om kinden, så hade jag nog fortfarande stått kvar där. Men nu frös jag så jag sprang in istället.
Nu väntar jag mig att löven slår ut inom de närmaste veckorna och att jag har varit kall för sista gången i år. Det känns som att jag inte kan bli besviken när jag har sådana förväntningar. Det känns bra.
Vad ska dumkotten tjata om idag då, tänker ni. Det blir antagligen som vanligt. En massa klagande om vintern och fattigdomens hårda knytnävar. Det är mycket möjligt att det blir så, om några rader. Men jag tänkte börja med att jag idag fick tillbaka hoppet om klimatet. Visst, det var kallt som min moders blick när jag blev gripen av polisen, det blåste som om Gud fått slut på snus och det var fortfarande en massa vitt äckel på marken. Men trots detta så fick jag årets första vårkänsla idag. Det var på jobbet det underbara och ovanliga fenomenet skedde. Jag var lättklädd och utomhus, släpandes på en rullstol. Det var då jag kände värmen mot min kind. Jag frågade mig själv varifrån detta myspys kunde komma. Det var ju uppenbarligen ingen som smekte min kind. Nej, det var solen. Hör och häpna och tappa hatten, om ni vill. Det var solen! Detta stora och galet gula som bländar. Detta s.k. sattyg som lyst med sin obarmhärtiga frånvaro det senaste halvåret, gav ifrån sig en gnutta värme. Min lycka fann inga gränser. Jag började gråta som en vansinnig gammal gumma och började genast att leta efter vitsippor och blåkullor. Nej, det gjorde jag inte, men jag var nära. Hade det inte varit för att jag frös om precis allt, förutom om kinden, så hade jag nog fortfarande stått kvar där. Men nu frös jag så jag sprang in istället.
Nu väntar jag mig att löven slår ut inom de närmaste veckorna och att jag har varit kall för sista gången i år. Det känns som att jag inte kan bli besviken när jag har sådana förväntningar. Det känns bra.
