Dårskap con Lundino

Det är sällan som livet är så här bra under de sista skälvande månaderna av året. Det mesta av denna o-misär beror med största sannolikhet på vintern. På avsaknaden av vintern, vill säga. De senaste två åren så har vi redan varit infrysta så här sent i november. Men inte i år. Nej, i år är det annat. I år har vi fortfarande september-väder, trots att vi har kommit en bra bit in i november. Vissa klagar men jag älskar. Vintern kommer vi få lida igenom i alla fall. Antagligen värre än tidigare dessutom. Så, passa på att njuta av de varmare temperaturerna. Det kommer antagligen att bli kallt redan imorgon.

Annars är det som vanligt. Repetitionerna inför julkonserterna går bättre och bättre. Det är snart dags nu. Inte mycket nytt utöver det. Förutom att jag snart ska ta min första körlektion. Inte ett år för tidigt. Jag skulle ha tagit tag i körkortet för ganska många år sedan, men det har liksom aldrig funnits något akut behov. Men nu börjar mina syskon knappa in på mig. Av mina fyra yngre syskon så är det två som redan har körkort och de andra två är snart på gång. Så jag känner att jag måste ta mig i kragen, så jag inte får stå där och skämmas sen när de andra har tagit sina kort. Det är i och för sig en bra morot att ha.