Dårskap con Lundino

Det har varit en händelserik tid sedan mitt senaste inlägg. En stor skara av mina kamrater har flytt Bollnäs för huvudstadens rikedomar, min närmaste granne har blivit mördad, jag har sagt upp mig från mitt arbete och det har hunnit bli höstigare en höstigast utomhus. En ovanligt negativ period, kan tyckas och bättre än så kan man nog inte beskriva det.

Men mitt i all denna misär så dyker det ändå upp en del ljusglimtar. Jag har t ex fortfarande min kära flickvän kvar, vilket jag planerar att fortsätta med, jag har äntligen införskaffat en ny juppi-nalle och min arbets-situation är på väg att ändras till det bättre. Mycket bättre faktiskt, om man ska vara riktigt ärlig, vilket jag alltid är. Alltid! Hur som helst så ska jag äntligen börja jobba lite mer nätter och jag kommer dessutom upp i en saftig heltids-tjänst. Detta har jag väntat på och kämpat för i över 2 år, så det var fan i mig på tiden! Nu kommer det här i och för sig att gå åt helvete i vanlig ordning, men fram tills dess så är det en trevlig omväxling att vara lite glad.

Annars är allt som vanligt. Bortsett från att närmaste grannen precis hittades på botten av en sjö och att större delen av mina nära vänner har flytt fältet. Men det är svinn som man får räkna med, I guess. Nu ska jag avsluta detta totalt humor-befriade inlägg, som påminner mer om ett missfall än ett blogginlägg. Om det är någon som läser så tackar jag för det, i annat fall så kan ni glömma att ni får något tack. Ni kommer i och för sig inte att ha någon aning om mitt otack, men jag vet och det räcker.

Tack och hej, pung på en tjej!