Nervösus Som Fanus
Hej på er, kära läsare. Det var inte igår. Inte ens i förrgår, eller dagen innan det. Anledningen till detta har många ansikten. De två största av dessa ansikten är mest kända som Jul-ledighet och Januari-lathet. Den senare av dessa två har varit väldigt påtaglig och jag har därför skitit i att skriva. Det ska ni vara glada för, eftersom det antagligen inte hade blivit intressant på en fläck. Inte ens en liten fläck.
Som sagt, så har det precis varit jul. Glädjens och fulla gubbar i skäggs högtid. Jag brukar alltid ha en trevlig jul, men det är absolut ingenting som jag brukar längta till. Men nu funderar jag nästan på om man ska ta och längta lite till nästa år, för det var en riktigt bra jul i år. Jag vet inte riktigt varför, men så blev det. Jag var ledig i drygt två veckor, umgicks med vänner och familj och hann med en fjäll-resa. Det får man ju inte klaga på, så jag har bestämt mig för att vara nöjd över det. Där har vi, för övrigt, anledningen till den lyckade julen. Den som jag påstod att jag inte kände till.
Jag hade tänkt att sammanfatta 2009, lite kortfattat. Men vet ni vad? Det verkar på tok för jobbigt. Klockan är mycket och 2009 var ett långt år (som år brukar vara), även om det gick väldigt fort. Vi får se om jag finner motivation och energi framöver, när den övriga fantasin börjar tryta.
Det finns inte mycket att berätta om det liv jag lever just nu. Jag jobbar och står i, jag är fortfarande blond, jag har inte blivit märkbart smartare och jag är fortfarande ekonomiskt inkompitent. Det som upptar mina tankar mest, för tillfället, är att jag har en spelning med mitt band (Dust N' Bones) idag. Rockkarusellen drar igång och startskottet går i Edsbyn kl18 ikväll. Nervositeten börjar göra sig märkvärdig just nu och eftersom jag är sångare i bandet, så vimlar det runt en massa texter i mitt huvud. Jag har aldrig varit bra på att memorera texter och det blir sällan bättre när man måste stå inför folk och framföra dem, även om det ska bli sjukt roligt. Jag hoppas att jag överlever denna prövning, men jag tar tillfället i akt att säga farfäl nu, ifall det skulle gå åt pipsvängen.
Nu har jag lite disk att ta hand om, även fast klockan är 3 AM. Min farmor kommer på besök på förmiddagen och min lya ser ut som en svinstia. Inte en fin svinstia som mockas varje dag, utan en ful svinstia, som inte har mockats på flera år. Här har inte mockats en enda gång i år. Tur att det bara är Januari, annars vore det värre.
Önska mig lycka till ikväll (om ni tycker att jag förtjänar det), så hörs vi snart igen (om jag överlever).
Ciao!
Som sagt, så har det precis varit jul. Glädjens och fulla gubbar i skäggs högtid. Jag brukar alltid ha en trevlig jul, men det är absolut ingenting som jag brukar längta till. Men nu funderar jag nästan på om man ska ta och längta lite till nästa år, för det var en riktigt bra jul i år. Jag vet inte riktigt varför, men så blev det. Jag var ledig i drygt två veckor, umgicks med vänner och familj och hann med en fjäll-resa. Det får man ju inte klaga på, så jag har bestämt mig för att vara nöjd över det. Där har vi, för övrigt, anledningen till den lyckade julen. Den som jag påstod att jag inte kände till.
Jag hade tänkt att sammanfatta 2009, lite kortfattat. Men vet ni vad? Det verkar på tok för jobbigt. Klockan är mycket och 2009 var ett långt år (som år brukar vara), även om det gick väldigt fort. Vi får se om jag finner motivation och energi framöver, när den övriga fantasin börjar tryta.
Det finns inte mycket att berätta om det liv jag lever just nu. Jag jobbar och står i, jag är fortfarande blond, jag har inte blivit märkbart smartare och jag är fortfarande ekonomiskt inkompitent. Det som upptar mina tankar mest, för tillfället, är att jag har en spelning med mitt band (Dust N' Bones) idag. Rockkarusellen drar igång och startskottet går i Edsbyn kl18 ikväll. Nervositeten börjar göra sig märkvärdig just nu och eftersom jag är sångare i bandet, så vimlar det runt en massa texter i mitt huvud. Jag har aldrig varit bra på att memorera texter och det blir sällan bättre när man måste stå inför folk och framföra dem, även om det ska bli sjukt roligt. Jag hoppas att jag överlever denna prövning, men jag tar tillfället i akt att säga farfäl nu, ifall det skulle gå åt pipsvängen.
Nu har jag lite disk att ta hand om, även fast klockan är 3 AM. Min farmor kommer på besök på förmiddagen och min lya ser ut som en svinstia. Inte en fin svinstia som mockas varje dag, utan en ful svinstia, som inte har mockats på flera år. Här har inte mockats en enda gång i år. Tur att det bara är Januari, annars vore det värre.
Önska mig lycka till ikväll (om ni tycker att jag förtjänar det), så hörs vi snart igen (om jag överlever).
Ciao!
Kommentarer
Trackback
