Nattliga funderingar
Nu är det natt. Mörk, kall och nattlig natt. Det känns som att jag är den enda själen som fortfarande andas vaken luft. Jag borde egentligen sova, men det verkar så trist. Dödstrist, ångestladdat, svårt, finurligt, illaluktande, fjantigt, illavarslande, förbjudet, fladdrande, upphetsande, eksem-framkallande och alldeles.......alldeles underbart!
Min yngsta syster ligger för tillfället och sover i min soffa. Som en brölande stock, vill jag tillägga. Jag antar att det är så man gör, om man är syster och sover. Jag är lite avundsjuk för det ser hemskans fridfullt ut. T.o.m dreglet i mungipan följer tyngdlagen mot marken, på ett mycket långsamt och fridfullt vis. Om jag själv kunde få mitt dregel att se så fridfullt ut, så vore jag en lycklig gosse.
Vad gör jag annars inatt då, förutom att observera min systers dreggliga käft? Jo, jag sitter framför computern, med en glassbåt inpulad i truten och förundras över hur kvickt jag tröttnade på internet. Jag har varit datorlös i ett halvår och under hela den tiden har jag drömt om internets underbara värld. Och vad gör jag, nu när jag kan surfa tills jag går upp i rök? Jo, jag tittar först om någon har gjort något lustigt på Facebook, vilket någon sällan har gjort och därefter tittar jag till bloggen, enbart för att konstatera att ingen läser den. Sen går det ca 5 minuter och tjong, så går jag igenom den korta och meningslösa proceduren, återigen. Mitt halvår (ca 15 811 200 sekunder) av drömmar har gått i kras. Därför döper jag härmet om The World Wide Web till "Trister-net". Det vore egentligen lustigare om det hette "Krister-net", men det har ju inget med tristess att göra. Eller i och för sig, jag är säker på att det finns en himmlans massa Kristers där ute, som är tråkigare än fullkorns-bröd med ännu mera fullkorns-bröd (toppat med sand). Men det hör inte riktigt hit, så dem får jag attackera vid ett senare tillfälle. Där duckade ni allt en kula, Kristrar!
Nu börjar jag äntligen känna mig lite pömsig, så jag ska nog krypa ner i den varma kvadraten nu. Jag ska drömma om drakar inatt. Natti natti!
Min yngsta syster ligger för tillfället och sover i min soffa. Som en brölande stock, vill jag tillägga. Jag antar att det är så man gör, om man är syster och sover. Jag är lite avundsjuk för det ser hemskans fridfullt ut. T.o.m dreglet i mungipan följer tyngdlagen mot marken, på ett mycket långsamt och fridfullt vis. Om jag själv kunde få mitt dregel att se så fridfullt ut, så vore jag en lycklig gosse.
Vad gör jag annars inatt då, förutom att observera min systers dreggliga käft? Jo, jag sitter framför computern, med en glassbåt inpulad i truten och förundras över hur kvickt jag tröttnade på internet. Jag har varit datorlös i ett halvår och under hela den tiden har jag drömt om internets underbara värld. Och vad gör jag, nu när jag kan surfa tills jag går upp i rök? Jo, jag tittar först om någon har gjort något lustigt på Facebook, vilket någon sällan har gjort och därefter tittar jag till bloggen, enbart för att konstatera att ingen läser den. Sen går det ca 5 minuter och tjong, så går jag igenom den korta och meningslösa proceduren, återigen. Mitt halvår (ca 15 811 200 sekunder) av drömmar har gått i kras. Därför döper jag härmet om The World Wide Web till "Trister-net". Det vore egentligen lustigare om det hette "Krister-net", men det har ju inget med tristess att göra. Eller i och för sig, jag är säker på att det finns en himmlans massa Kristers där ute, som är tråkigare än fullkorns-bröd med ännu mera fullkorns-bröd (toppat med sand). Men det hör inte riktigt hit, så dem får jag attackera vid ett senare tillfälle. Där duckade ni allt en kula, Kristrar!
Nu börjar jag äntligen känna mig lite pömsig, så jag ska nog krypa ner i den varma kvadraten nu. Jag ska drömma om drakar inatt. Natti natti!
Kommentarer
Trackback
