Dårskap con Lundino

Goder afton, gott folk! Detta är mitt första inlägg på denna nya och mer personliga blogg. Självklart så har ni redan lyckats lista ut att det är mitt första inlägg, så den kommentaren är egentligen en gnutta överflödig. Nästan lika överflödig som jag själv.

Detta är den tredje av mina bloggar. Jag har under mina hektiska år som bloggoman, plinkat fram med fingertopparna på två sidor. Den första av dessa två var Bloggis.se. Bloggportalen som fullkomligen skriker "fjortis". Detta pga av namnet. Hjärnan för tankarna till bildarkivet och direkt plockas en piercad tonårs-jänta fram, som skär sig i armarna och bojkottar punkter och versaler. På Bloggis fick jag ner en herrans massa dumheter, innan jag slutligen bestämde mig för att uppgradera. Uppgraderings-tåget förde mig till Metrobloggen.se. Dit lockades guldgrävare, som jag, med löften om publicitet och rikedom. Egentligen så var det inte löften men de uppfattas gärna så, om man är något av en naiv dumskalle. Jag är en naiv dumskalle. Tanken är som så att man får en viss summa pengar per sidvisning, efter att man uppnått 5000 sidvisningar, under en månad. Jag hade som mest 32st, vilket inte direkt gjorde mig till grabben med guldbrallorna. Därför (inte bara därför men ändå därför) bestämde jag mig för att förflytta skrivandet, återigen. Denna gång till en blogg där mitt eget dåliga namn syns i addressen. Jag har dessutom haft en svacka i mitt skrivande under de senaste...........hm.....två åren. Detta är med andra ord "a fresh start" och jag ser fram emot att återuppta mitt liv som bloggoman.

Det var allt för idag. En av mina två fantastiska armar har börjat krampa och jag är orolig att den ska ramla av, om jag fortsätter skriva. Detta pga av att jag tog bacon-feber-sprutan idag. Jag hoppas verkligen att den fungerar bättre emot bacon-feber, än den gör emot arm-kramp och mild feber.

På återseende, Tommy Nilsson-fans!