Den sista refrängen
God söndags-augusti-eftermiddag! Idag har det arbetats för full rulle. Från min sida alltså. Säkert från många andras sida också, men ändå från min. Det var ungefär lika roligt och fartfyllt som vanligt. Nu väntar några dagars ledighet i alla fall, så man ska icke klaga. Det gör jag så mycket ändå.
Så, vad är nytt i mitt liv? Inte mycket. Ångesten som jag nämnde i mitt tidigare inlägg har förvärrats en del. Detta pga det som jag redan nämnt och det är att sommaren sjunger på sista refrängen. Eller rent ut sagt den sista bokstaven i det sista ordet i den sista refrängen. I morgon börjar skolorna och allt är återigen precis som vanligt. Nu går jag i och för sig inte i skolan, men jag ser folk som gör det och det räcker för mig. En annan anledning till ångest och tråkigheter är att flera av mina manliga kamrater flyttar till huvudstaden i morgon. Det är säkert roligt för dem men jag kommer att få en mycket tråkigare tillvaro. Detta kanske vore ett bra läge att ändra lite på den livsstil som man har levt, de senaste 5 åren. Kanske börja spara lite pengar, sluta att gå ut på krogen så fort tillfälle ges och kanske dra ner lite på sin alkohol-konsumtion. Vem vet, man kanske skulle börja träna också. Haha! Yeah, right! Den enda ändringen blir nog att vi blir färre kamrater på festerna framöver. Det märks nog relativt snart.
Jag vill tillägga att jag fortfarande har vänner kvar här och jag har dessutom min sambo. Alla dessa människor lyser upp min tillvaro, så jag ska nog överleva att förlora ett par-tre förrädare.
Så, vad är nytt i mitt liv? Inte mycket. Ångesten som jag nämnde i mitt tidigare inlägg har förvärrats en del. Detta pga det som jag redan nämnt och det är att sommaren sjunger på sista refrängen. Eller rent ut sagt den sista bokstaven i det sista ordet i den sista refrängen. I morgon börjar skolorna och allt är återigen precis som vanligt. Nu går jag i och för sig inte i skolan, men jag ser folk som gör det och det räcker för mig. En annan anledning till ångest och tråkigheter är att flera av mina manliga kamrater flyttar till huvudstaden i morgon. Det är säkert roligt för dem men jag kommer att få en mycket tråkigare tillvaro. Detta kanske vore ett bra läge att ändra lite på den livsstil som man har levt, de senaste 5 åren. Kanske börja spara lite pengar, sluta att gå ut på krogen så fort tillfälle ges och kanske dra ner lite på sin alkohol-konsumtion. Vem vet, man kanske skulle börja träna också. Haha! Yeah, right! Den enda ändringen blir nog att vi blir färre kamrater på festerna framöver. Det märks nog relativt snart.
Jag vill tillägga att jag fortfarande har vänner kvar här och jag har dessutom min sambo. Alla dessa människor lyser upp min tillvaro, så jag ska nog överleva att förlora ett par-tre förrädare.
AU-ångest och spotzi
God afton och god natt! Detta är en repris på gamla goda tider. Inte ett gammalt inlägg från svunna tider, utan en repris på så vis att jag återkommer efter ett lågnt uppehåll. Jag tänker dock inte skriva "I'm back", "Here we go again" eller något sådant klassiskt som jag brukar. Jag börjar helt enkelt så här, med löftet att det antagligen dröjer 4 månader till innan jag skriver igen. Som om någon skulle bry sig..
Eftersom jag redan är inne på repriser så kan jag lika gärna börja som vanligt. Med lite ångest och klagomål. Det som framkallar ångest just nu är att det är augusti. "Men det är ju trevligt", säger ni. Nej, där har ni fel! Augusti är förvisso en varm och skön sommarmånad, men det är en grej som stör mig (Skräll, säger ni). Och det är att det är den sista sommarmånaden. Det blir mörkare och mörkare för varje kväll, alla reklamer börjar köra med sina "tillbaka till verkligheten"-kampanjer och vintern närmar sig med stormsteg. Någon som förstår min poäng? Antagligen inte. Era naiva satar!
Slutligen har jag ett klagomål. Detta kan antagligen tolkas en aning fel, men jag tänker klaga på ryssar. Jag tänker inte dra alla ryssar över en och samma luskam. Bara de ryssar som flockas i par på tunnelbanne-stationer iklädda dödsfräna solbrillor och häftiga tatueringar. Den typen av människor som tycker att de kan göra vad som helst bara för att de är så enormt häftiga. Den typen av människor som spottar på blonda män i åldern 22. Det är den typen av ryssar jag har problem med. Som ni kanske förstår så blev jag spottat på i tunnelbanan av två ryssar. Jag vill inte ens veta vad som hade hänt om jag hade uppfattat direkt att sattygets loska hamnade på min rygg. Jag menar, om man ser att någon spottar på en med flit så skänker man självklart den personen en frågande men bitter blick, villket antagligen skulle ha tagits som en invit till fight. Dessa två wannabe-gangsters äcklar mig. Inte bara för att jag har deras saliv på min rygg, men också för att de är de fegaste typ av kräk som finns! Ska ni ut och bråka så kan ni gå ut på egen hand istället för i grupp och lämna era fega knivar hemma. Då skulle ni inte vara lika kaxiga.
Innan jag slutar så måste jag klargöra två saker. För det första så är jag säker på att det finns mycket trevliga ryssar här i världen. Mitt klagomål här ovan innebär alltså inte att jag har något emot den ryska befolkningen (så länge de inte spottar på mig). För det andra så kanske ni tänker nu att jag inte kan vara säker på att det var ryssen som spottade, om jag inte märkte det på en gång. Men jo, det kan jag. Jag stod ett par meter bredvid dessa kräk, hörde ett spottande ljud på ryska, såg något ryskt och spottigt komma farande mot min överkropp, trodde jag var träffad men hittade inte skiten förän två minuter senare när jag råkade lägga handen på rätt ställe. Då var kräken redan borta. There!
Niet spotzen, zbatziba!
Eftersom jag redan är inne på repriser så kan jag lika gärna börja som vanligt. Med lite ångest och klagomål. Det som framkallar ångest just nu är att det är augusti. "Men det är ju trevligt", säger ni. Nej, där har ni fel! Augusti är förvisso en varm och skön sommarmånad, men det är en grej som stör mig (Skräll, säger ni). Och det är att det är den sista sommarmånaden. Det blir mörkare och mörkare för varje kväll, alla reklamer börjar köra med sina "tillbaka till verkligheten"-kampanjer och vintern närmar sig med stormsteg. Någon som förstår min poäng? Antagligen inte. Era naiva satar!
Slutligen har jag ett klagomål. Detta kan antagligen tolkas en aning fel, men jag tänker klaga på ryssar. Jag tänker inte dra alla ryssar över en och samma luskam. Bara de ryssar som flockas i par på tunnelbanne-stationer iklädda dödsfräna solbrillor och häftiga tatueringar. Den typen av människor som tycker att de kan göra vad som helst bara för att de är så enormt häftiga. Den typen av människor som spottar på blonda män i åldern 22. Det är den typen av ryssar jag har problem med. Som ni kanske förstår så blev jag spottat på i tunnelbanan av två ryssar. Jag vill inte ens veta vad som hade hänt om jag hade uppfattat direkt att sattygets loska hamnade på min rygg. Jag menar, om man ser att någon spottar på en med flit så skänker man självklart den personen en frågande men bitter blick, villket antagligen skulle ha tagits som en invit till fight. Dessa två wannabe-gangsters äcklar mig. Inte bara för att jag har deras saliv på min rygg, men också för att de är de fegaste typ av kräk som finns! Ska ni ut och bråka så kan ni gå ut på egen hand istället för i grupp och lämna era fega knivar hemma. Då skulle ni inte vara lika kaxiga.
Innan jag slutar så måste jag klargöra två saker. För det första så är jag säker på att det finns mycket trevliga ryssar här i världen. Mitt klagomål här ovan innebär alltså inte att jag har något emot den ryska befolkningen (så länge de inte spottar på mig). För det andra så kanske ni tänker nu att jag inte kan vara säker på att det var ryssen som spottade, om jag inte märkte det på en gång. Men jo, det kan jag. Jag stod ett par meter bredvid dessa kräk, hörde ett spottande ljud på ryska, såg något ryskt och spottigt komma farande mot min överkropp, trodde jag var träffad men hittade inte skiten förän två minuter senare när jag råkade lägga handen på rätt ställe. Då var kräken redan borta. There!
Niet spotzen, zbatziba!
