Dårskap con Lundino

Hej och hå i vinterlandet! Det är inte varje vinter som vi verkligen har en vinter. Som det ser ut i år, så börjar jag seriöst att tvivla på allt tjat om växthuseffekten och annat hokus-pokus. Detta år har inte visat några större tecken på ett varmare klimat, snarare bauta-tvärtom! Det är dock lite mysigt med snö, så här under julen och jag hoppas att den kan få ligga kvar. Bara temperaturen kan hålla sig på en relativt hanterbar nivå.

I fredags drog jag och två kamrater till Edsbyn för att spana in ett band (Dynazty). Då var det -29 jäkla grader utanför dörren. Den lilla promenad på 5 minuter som krävs för att ta sig till kamrat Dagh, var en riktig plåga. Jag tappade känseln i mina lår, jag tappade känseln både i och utanpå mina öron, näsan ramlade av, jag blev fullkommligt blind på båda ögonen och jag ramlade 34ggr. Ingen angenäm promenad, med andra ord.

Resten av kvällen däremot, var en riktig succé. Dynazty röjde skiten ur Edsbyn och likaså gjorde vi. Jag har fortfarande ett brakande dunder-tinitus på alla mina öron och jag fryser fortfarande, men det var värt det. Efter spelningen Följde vi med grabbarna i bandet till Edsbyns lilla hotell och fortsatte festen där. Även det en succé på många sätt, men mindre på andra. Det visade sig, att efter någon timme på hotellet så trodde vi själva att vi var rockstjärnor, vilket resulterade i en böter på 2000kr. En löjlig summa för en äkta rockstjärna, men inte för tre fattiga rockstjärne-wannabees i juletid. Detta kan nu låta värre än det var. Jag garderar mig på detta vis, ifall min mor eller någon annan känslig släkting skulle titta in här. Anledningen till denna saftiga summa av ofrivilligt betalande, är en samling av småsaker, egentligen. Det gick ingen buss hem för oss förän på morgonen, det var -100 grader ute, vi hade ingenstans att sova och vi var väldigt hungriga. Därför hamnade vi i hotell-lobbyn, där det fanns frukost och soffor, som vi uppenbarligen inte hade rätt att ta för oss av. Det gjorde vi ändå och därav vår böter. Roligt hade vi i alla fall, så vi får låtsas att kvällen var värd 2000 spänn.

Annars i helgen, så har jag varit hos min far i Gävle och firat jul. En mycket trevlig tillställning, med god mat och trevligt sällskap. Om du läser, käre far, tack för det!

God Jul!

Varning! Jag är inte nykter när jag skriver detta inlägg. Jag är helt tvärtom faktiskt, vilket betyder att det kan vara en hel del tråkigt och stötande material i den här texten. Jag har varit på firmafest ikväll och som det brukar bli, så blev det ett par öl, ett par flaskor vin, ett par groggar, ett par drinkar och ett par  Gin & Tonic.

Det är som vanligt. Man går in med den vanliga inställningen: Ikväll blir det lugnt, ikväll ska jag dricka det jag har och inte det jag får tag på. Blir det så? Nä, inte riktigt. Jag drack det jag hade, på förfesten, vilket var en skruttig liten vinflaska, av afrikanskt ursprung. Jag kände mig lagomt draqen, redan då men det var innan julbordet. Årets julklapp från jobbet var ett julbord, med tillhörande rock-show ifrån The Poodles och Nina Söderquist. En helt förträfflig idé, enligt mig själv. Det största jobb-gänget gick idag och resten av de lite mer fjantiga, ska gå imorgon torstag. Det var en mycket angenäm kväll. Matmässigt, sällskaps-mässigt, musik-mässigt och rolighets-mässigt. Det blev ett jäkla röj, vilket är kanon! Jag har precis kommit hem ifrån Tranan och jag väntar nu på att det ska komma ett gäng kamrater hit. Självklart är det efterfest, men eftersom jag hunnit skriva så pass mycket som jag gjort, så kommer de antagligen inte. Jäkla svikare!

Jag måste avsluta nu, men jag ska skriva igen inom en ytterst kort period. Det är lite för svårt att skriva just nu, för knapparna sitter inte där de ska. Det må se relativt rätt ut, men det har tagit minst en timme att få det så.

God natt och på återseénde!

Jag hoppar in för en snabbtitt idag. Tänkte klaga lite på vädret och diverse andra meningslösa ting, som förmörkar min vardag. Inte för att någon skulle vara intresserad, men jag försöker hålla igång min blogg och då är det bättre att klaga, än att inte yttra sig alls. Om någon av er "bättre vetande" läsare har synpunkter på detta, så är ni välkommen att klaga ni också. Det vore i och för sig lite dubbelmoral, eftersom ni skulle klaga på att jag klagar. Det går inte för sig, så ge fan i det!

På riktigt, vad är det för satans väder vi har? Regn och lera så långt ögat kan nå, vilket i och för sig inte är speciellt långt eftersom det står en massa byggnader i vägen. Men jag ger mig tusan på att det är regn och lera, även bakom dessa byggnader. Jag är en mycket morgontrött människa. Innan lunch är jag mer som en muttrande zombie, än något annat. Det är därför extremt tråkigt att behöva lämna sängen på morgonen och mötas av detta gråa och genomruttna väder. Det gör att jag inte ens hinner vakna, innan det är dags för ryggläge igen. Jag befinner mig i en evig dvala, så att säga.

Sen har vi det här med temperaturen(ute alltså, inte den i kroppen). Jag har alltid varit en sucker för varmare temperaturer och är det fortfarande. Men det blir en konflikt nu när det är så nedrans varmt, fast det är vinter. Man måste klä sig i vinterjacka, för det kan ju bli kallt när man minst anar det och det är ju ändå december. Men det resulterar i att man svettas som en skogshuggare istället. Detta trots att det, som sagt, är december månad. Om man dessutom har brådis till jobbet, vilket jag alltid har, så svettas man ännu värre. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag önskar att det kunde bli lite kallare. Någonstans mellan 1 och 3- kan det få vara. Då räcker jackan gott och väl för att hålla värmen och man slipper plaska runt i metervis med brun sörja. Som den vinterhatare jag är, så skäms jag en aning över detta uttalande, men jag hoppas att jag blir förlåten. För övrigt så måste jag tillägga, att den där vita skiten gärna kan stanna kvar i himlen, vintern ut om den vill(än har du inte fått grepp om mig, vinterjävel). Det bryr jag mig inte alls om. Bara man slipper regn och sörja, så är jag nöjd.

Ciao!

Idag tänkte jag sammanfatta vår resa. Lite kort bara, så ni får en uppfattning om hur en typisk resa kan se ut, för mig och min brokiga skara med kamrater. Jag infogar också en bild på mig sovandes på ett plan och en bild på Jockes sexiga piercing. Känsliga läsare varnas!

Jag var otroligt trött när den välbekanta Mondeon dök upp och tutade "avfärd". Jag hade sovit i ca 2 timmar, vilket i efterhand var allt annat än klokt. Men vem har sagt att man måste vara klok? Jag har aldrig haft någon större ambition om att vara det. Men hur som helst, vi påbörjade vår resa med att ta oss till Skandinaviens Mordor, Norge. Vårt Ryanair-plan skulle lyfta därifrån och det var därför en bra början att ta sig dit. Bilresan och flyget gick hur smärtfritt som helst. Inga krockar, inga krascher och inte överdrivet med gasutsläpp i bilen. Vi förlorade dock en nyligen införskaffad studsboll på vägen, men det kunde vi stå ut med. När vi landade i Madrid möttes vi upp av vår spanske kamrat, Loic. Han guidade oss säkert till hans spanska vindsvåning, som skulle bli vårt hem, de kommande 5 dagarna. Vid första anblick funderade vi på hur vi skulle kunna bo i detta hål med snedtak. Men efter några timmar kändes det riktigt hemtrevligt. Det blev dock kallt, som Kung Bores rövhål på natten. Jag misstänker att detta berodde på avsaknaden av element, men det har jag inte fått bekräftat än.

Dagen efter (den första riktiga dagen) så började vi, med spanjorens hjälp, att utforska staden. Vi åkte tunnelbana och provade bankomater. En av oss är extra missnöjd med denna kombination, för han blev ficktjuvad i tunnelbanan, strax efter ett bankomat-besök. Det resulterade i 2 meningslösa timmar hos världens långsammaste och mest meningslösa polis. Lustigt värre, vill jag lova. Vi löste penningproblemet på ett smidigt sätt och fortsatte vår resa, utan problem. Mycket skräpmat, mycket onyttigt att dricka och mycket skoj blev det, till slut. För övrigt måste jag tillägga, att en hora stal (den nyligen piercade) Jockes hatt. Det tyckte jag var roligt.

Efter dessa 5 dagar i Madrid så drog vi vidare till Barcelona. Eller som jag numera kommer att säga: Världens mest svårnavigerade stad! Jag tror inte att de har hört talas om skyltar i den jävla staden. Vi åkte taxi till det Hostel som vi skulle bo på och trots att vi blev avsläppta precis utanför dörren, så fick vi leta i drygt 3 timmar för att hitta rätt. Jag ska utbilda mig till skyltmakare och bosätta mig i Barcelona. Det skulle jag antagligen bli miljonär på. Men om man tänker bort skyltbristen så hade vi det väldigt bra i Barcelona. 4 dagar blev det där, innan en lång och jobbig hemresa. Jag är väldigt nöjd med resan och det tror jag att resten av gänget också är.

Nu får det räcka. Det blev inte speciellt kortfattat, inte speciellt roligt och antagligen inte speciellt intressant heller. Men det är inte mitt problem.

Ciao!

Jag är  återkommen i Sveriges kalla land. Spanien-resan som nu är genomförd, var en succé. Allt vi skulle göra gjordes, allt vi ville dricka dracks och om det var någon av oss som ville se en ficktjuv i action, så fick den det också.

Så, nu är man färdig med resandet för en stund. Nästa resa blir nog någon gång under senvåren, då jag tänkte gottgöra min stackars kvinna, för att jag lämnade henne under denna dystra vecka. En dyster vecka har det varit, åtminstone hemma i Bollnäs, men det har också smittat av sig en aning på oss resande. Jag tänker då på det tragiska dödsbesked som nådde oss, när vi precis börjat vår resa. Mimmi Jonsson hade avlidit pga en drog-överdos. Min systers bästa vän och antagligen en kär vän till många fler. Det kändes en aning jobbigt att lämna landet i det ögonblicket, men vi försökte tänka bort det så gott vi kunde.

Men självklart kom inte denna tråkighet ensam. Några dagar senare körde fyra stycken 15-åringar med en bil och mycket dåligt omdöme, in i ett träd och skadades rejält. Åtminstone ett par av dem. Den pojk som skadades svårast var en nära släkting till en i vårt resesällskap, vilket inte heller var speciellt roligt. Och för att göra saken ännu värre så fick en av mina närmaste, hemma i Sverige, ännu ett dödsbud samma dag. Dödens vecka och dödens år. Jag har aldrig någonsin kommit i kontakt med, hört om eller uppmärksammat så mycket död förut. Både kända personer och folk som är lite mer nära, dör som flugor. Just nu vill jag bara att det här fördömda året ska ta slut, så man får börja om igen.

Nu har jag inte tid att sitta här och plinka längre. Jag ska fylla munnen med något energirikt och sedan bär det av till rep med the band. Jag ber om ursäkt för att detta inlägg är otroligt humorbefriat, men jag kände att det behövdes lite seriöst innehåll idag.

På återseende!